Vad är egenvård? Betydelse, bedömning och dokumentation

Förstå begreppet egenvård, vårdens egenvårdsbedömning och tillhörande dokumentation utan råd om behandling.

Kort svar

Egenvård betyder i allmänt språk att ta hand om sin egen hälsa. I lagen har ordet en mer avgränsad betydelse: en vårdåtgärd som behandlande vårdpersonal har bedömt att patienten kan utföra själv eller med hjälp. Skillnaden beskrivs av Socialstyrelsen och i 2 § lagen om egenvård.

Varför används ordet på olika sätt?

Den breda betydelsen kan omfatta att söka information om hälsa på 1177 eller delta i patientutbildning. När vården talar om en egenvårdsbedömning handlar det däremot om en viss vårdåtgärd och om hur den kan utföras i din situation. Att läsa allmän information om egenvård innebär därför inte i sig att du har fått en individuell egenvårdsbedömning. Se Socialstyrelsens förklaring av begreppet.

Om ordet står i ett besked från vården kan du be avsändaren förklara vilken betydelse som avses. Den här artikeln hjälper dig med språket och processen; den bedömer inte vilka åtgärder du kan utföra.

Vem gör en egenvårdsbedömning?

Bedömningen görs av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal med legitimation eller motsvarande behörighet genom särskilt förordnande. Det framgår av 2–4 §§ lagen om egenvård.

Vad som kan utföras som egenvård bedöms i varje enskilt fall. Socialstyrelsen beskriver att både förmågan att förstå instruktioner och miljön där åtgärden ska göras kan behöva vägas in. Hjälpen kan exempelvis komma från en närstående eller personal utanför sjukvården. Läs Socialstyrelsens information om egenvård och patientsäkerhet.

Själva bedömningen är hälso- och sjukvård. När den bedömda egenvården utförs gäller däremot inte hälso- och sjukvårdslagen, enligt 5 § lagen om egenvård. Det är därför viktigt att förstå vilken åtgärd bedömningen gäller och vem som ska hjälpa till.

Delaktighet och frågor att ta upp

Din medverkan genom egenvård ska utgå från dina önskemål och individuella förutsättningar enligt 5 kap. 2 § patientlagen. Inför samtalet kan du till exempel skriva ned:

• Vilken åtgärd gäller bedömningen?
• Vilka instruktioner behöver jag och den som ska hjälpa mig?
• Vem kontaktar jag om förutsättningarna förändras?
• Hur ska bedömningen följas upp?

Frågorna är ett stöd för att få processen förklarad. En tidigare bedömning kan behöva göras om när tillståndet eller omständigheterna ändras, vilket Socialstyrelsen tar upp i sina frågor och svar.

Dokumentation och egenvårdsintyg

Uppgifter från egenvårdsbedömningen ska journalföras när de behövs för god och säker vård. Ett särskilt intyg utfärdas inte automatiskt vid varje bedömning, men kan behövas som underlag när någon ansöker om hjälp med egenvården. Detta förklaras av Socialstyrelsen. De allmänna reglerna om journalens innehåll och intyg om vården finns i 3 kap. 6 och 16 §§ patientdatalagen.

Det som kallas egenvårdsintyg ska alltså återge vårdens bedömning. Kontakta den ansvariga mottagningen om du behöver dokumentationen förklarad eller ett intyg om bedömningen. En text du skriver själv eller en ifylld mall ersätter inte bedömningen.

När du egentligen menar egen vårdbegäran

En egen vårdbegäran, också kallad egenremiss, är en text du skickar till en mottagning för att söka vård. Det är den betydelse som 1177 beskriver under egen vårdbegäran. Om det är ditt ärende, gå till vad egenremiss betyder eller skrivverktyget för egen vårdbegäran.

Vanliga missförstånd

• ”Egenvård betyder att jag måste göra allt själv.” Den bedömda åtgärden kan också utföras med hjälp.
• ”Egenvård är alltid en enkel åtgärd.” Bedömningen gäller den enskilda situationen och kan även omfatta mer avancerade åtgärder.
• ”Egenvårdsintyg är en blankett för egenremiss.” Intyget gäller en egenvårdsbedömning; egenremiss gäller att söka vård.